Har fastnat för denna serie trots min motvilja.
Både gillar och inte gillar den!
Har betat av lite avsnitt nu och kan inte sluta att titta. Man minns när man själv var i den åldern och hela världen låg för ens fötter. Man bara ville bort från småstaden till den stora staden för att finna lyckan, äventyr, inspiration.
Men man minns även den stora osäkerheten man bar på. Rädslan att inte lyckas med studier, arbete, hitta vänner, få ett schysst boende. Viljan att vara oberoende av sina föräldrar, hitta "vuxenheten". PUH!! Vilken tid det var! Vill inte ha den ogjord, men ack så skönt att den är över! Att man faktiskt lyckades med det mesta. Är nöjd med sig själv och det liv man har åstadkommit samt att man känner ett stort pirr inför framtiden, som man definitivt trodde var slut efter man fyllt 35.
Minns ni denna tid med fasa eller lycka?
Kramillikram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar