Den här bilden togs inte igår. Det är ca 15 år sedan detta ögonblick förevigades.
På bilden ser ni förutom mig, en kär familjemedlen som vi saknar oerhört.
Astrid heter damen brevid mig. Hon var mycket speciell. Hon såg sig själv inte som någon hund, utan som ytterligare ett barn i familjen.
En goare, klokare, påhittigare och snällare hund får man nog leta efter.
Den glädje som hon skänkte mig och min syster samt övriga familjen under vår uppväxt är obeskrivlig.
Astrid gick bort i januari år 2004 och hon skulle ha fyllt 16 år i april samma år.
En riktig krutlady med andra ord.
Hon lämnade ett stort tomrum efter sig och minnena är många och de flesta av dem lockar oss till skratt, så att tårarna sprutar.
Ni som är hundägare förstår nog precis vad jag menar och ni andra som tror att det bara är en massa bök och stök med en hund har rätt, men den glädjen man får övervinner STORT det jobbiga.
Ingen hundägare njuter av en promenad i ösregn, snöstorm eller en sen natt. Tro mig! Been there done that!
Har ni en hund eller annat husdjur som skänker er den glädje som jag beskrev?
Natti Natti!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar