Ännu ett smashing år snart till ända.
Ett år som gått alldeles för fort enligt mig.
Den väg som jag knallade in på under år 2013, knallar jag fortfarande på och jag har inte ångrat mig en sekund.
Att stanna upp ekorrhjulet och satsa på mig själv är det bästa jag har gjort.
Men nog har det varit tufft att få ihop studier, familj och jobb. Men skam den som ger sig!
Det bästa av allt är det perspektiv som jag har fått till livet.
Små personliga mål som jag har uppnått allteftersom.
Jag avger inga nyårslöften längre, de bryts ändå bara.
Jag ser till det som får mig och min familj att må bra och går efter det.
Vet inte om det är åldern som har gjort att man har blivit klokare, modigare och säkrare.
Då menar jag att våga gå sin egen väg, även om det emellanåt innebär att gå mot strömmen och verka lite udda.
Vad folk tycker och tänker och vad som förväntas vara rätt eller fel har jag slutat att bry mig om.
Jag är ännu bättre på att säga NEJ och vara lite egoistiskt och inte vara alla till lags hela tiden.
Det har inte varit lätt kan jag meddela, då många i ens närhet inte kan acceptera att man inte längre orkar att vända ut och in eller böja sig själv till det orimliga, bara för att de (medmänniskorna) runt omkring en ska må bra, men att man sen själv känner sig så uttömd på energi, styrka och ork att man plockar av reserver som man egentligen inte har, finns det ingen förståelse för.
Gobitarna i vardagen är mitt sätt att tanka på med roligheter.
Men även att få perspektiv på det som är viktigt för mig.
Villa Prästkragen är nog det som slår högst i år av alla händelser.
Att vi nu har fått vårt casa efter alla dessa år av mer eller mindre seriösa tittande på hus, runt om i vårt avlånga land.
Som den kreativa, pyssliga och inredningstokiga person som jag är, så kan det inte bli bättre att få gå loss på något som är ens egna.
Att huset var ett original (i mycket bra skick) gjorde oss ingenting, då vi helt fått sätta vår egen prägel på det.
Vi kom fram till att "blåsa ut" inte var vår melodi. Med en redan så bra planlösning (som faktiskt var det avgörande för att vi skulle ge oss in i en budgivning från allra första början) så vore det idiotiskt röja undan den. Samt att vi har bevarat många orginaldetaljer.
Även de möbler som lämnades kvar har vi tagit vara på och fräschat upp. Dessa plockar vi successivt in i vår inredning.
Med mycket ideér, hjälp, fantasi, kreativitet, god planering och budget, så har vi format en fin grund för vårt casa.
Mer är på G till våren och ni få givetvis följa med på den resan.
Mina älskade pärlor.
Att ännu fått följa dem ett år av utveckling.
De är så fina, omtänksamma, goda, envisa, starka individer.
Att få följa sina barn är nog det häftigaste i livet, men också det mest svåraste.
Man har dem ju bara till låns och man vill ju att de ska bli så bra människor som möjligt.
Det är svår balansgång att vara förälder, men jag älskar den!
Maken denna fina man.
Min motpol, min grund, min klippa.
Vad är ni mest stolta över när ni summerar ert 2014 Vänner?
Kram Kram
Låna gärna mina recept till din blogg men tala gärna om att du hittat receptet här genom att länka tillbaka (har jag lånat receptet har jag länkat i inlägget). Mina bilder vill jag stannar här.
