I alla fall hos oss.
Idag kommer finaste maken hem. Självklart så ska vi hämta honom vid tåget i grannstaden.
Man kan inte bryta en tio-årig tradition. ;-))
Så varannan torsdag är som fredag här hemma.
Barnen längtar efter pappsen och jag längtar jag med.
Samtidigt som jag tycker att det är bra att vara ifrån varandra, så man får längta efter den andre. Samt att varannan vecka så slipper man det vanliga vardagstugget eftersom det bara är jag som ska hålla ställningarna och tåget rullande.
Men maken får en dagliga uppdatering om veckan, så att han vet vad som händer, hur barnen mår, vad för kul/ledsamt som har hänt.
Men visst är det tufft, då man samtidigt känner sig låst för spontana egna aktiviteter den veckan han inte är hemma (detsamma för honom, samt att han missar en hel del i barnens vardag). Samtidigt som man även känner sig lite ensam på kvällarna när kidsen har somnat.
Sysselsättning finns det så det räcker och bli över när de har somnat, men jag som är så social utav mig känner att jag inte har någon att bubbla spontant med.
Samt att man ibland önskar att man hade mer tillgång till hjälp med vardagslogistiken av nära och kära.
Jag är väldig envis och stark ber väldigt sällan om hjälp. Jag biter ihop.
Har man satt fan i båten, så får man ro han iland, är mitt motto.
Vilket är både bra och inte bra.
Den som känner mig bäst är min mormor och hon brukar se igenom mitt skal och säga till mig att inte vara så förbannat stark och envis jämt.
Hon menar att det inte är en svaghet att be om hjälp ibland (eller mer ofta i mitt fall).
Detta är något jag jobbar hårt med, men det är inte lätt.
Men som sagt vi har kört det här racet i tio år nu och det funkar bra för oss (det är bara ibland som vardagslogistiken tjorvar till sig ordentligt).
Vem vet vad framtiden bär med sig? Barnen blir större och jag är färdig med mina studier om ett år.
Det är med ett pirr i magen som jag blickar framåt. :-))
Tack för att ni finns!
Stora Kramar
Låna gärna mina recept till din blogg men tala gärna om att du hittat receptet här genom att länka tillbaka (har jag lånat receptet har jag länkat i inlägget). Mina bilder vill jag stannar här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar